Jag blir bara så lessen.
Ja, men fan så käns det fy fan.
Tårarna kan ju fan inte sluta rinna... jag gråter fan som ett barn... det är helt sjukt.
Fan.
I går Så hoppade jag av bussen i kinna och skulle gå till min apu plats...
Min farmor ringer... och låter helt förtvivlad...
Och, ja det va farfar som inte mådde alls bra... och ja...
HonSa typ att ingen brydde sig och inegn frågade elelr någonting.
Men jag våra ju fan inte ens åka dit.
Jag har inte vat där sen i sommras...
För då va jag å andera där och så va dem inte hemma.. så vi gick in å skrev en lapp typ..
Och så nästa gång vi va där så skällde farfar ut mej typ bara frö att jag hade vat inne i han hus... utan att som va där..
Han sa att vi va typ inbrottstjuvar och att dte va krimminellt...
Fy fan.
Asså, jag har nog aldrig riktigt fått grepp om min fafar...
Jag har typ alltid varit rädd för han jag vet inte..
Men så är dte.
Jag tycker faktiskt om han men på ett konstiggt sätt.
Jag tycker om han bra sidor om man säger så...
Jag vet inte hur många gånger det är som jag har åkt där ifrån lessen pga han..
Jag vet inte...
Jag tycker att han är en väldigt smart man och han har mycket kolka åsikter... om en del saker.
Ibland...
Jag blev arg på farmofr med eftersom hon ringde till mej å typ va jätte arg...
Hon sa att ingenb brydde sig.. hon ville prata med pappa..
Men de är ju för fan på italien..
Och så sa hon ah dte är ju fan helvete att man alrigfg får veta ngt!
Jag vet inte men jag tog åt mej så mycket av det hon sa...
Jag blev så lessen..
Djupt inne i mej!
Så sjukt.
Men så ringde hon i går flera gåner och så... men jag svarade inte vad skulel jag säga?
Jag vet inte..
Så i dag så ringde anna... och sa at jag skulel ta in en sak i post lådan...
Och så hade hon lämmnat en lite pressent och så stod det :
Snälla, söta, goa Helena.
Förlåt, en gammal finne kärring,
som även har förmånen,
att vara din farmor.
Ps. Din farfar är hemma,
( han hämtat han i dag),
hur länge vet jag ej.
Så hade hon lagt ner ett par dina örhängen och ett H.
Hur ska jag tolka det då? va fan.
Jag vet inte jag blev bara lessen när jag läste det...
fy fan.
Jag vet inte vad jag ska göra. jag har ingen lust att ringa hon.. men va fan hon är ju min farmor...
Å så sjukt... bara så lessen. fan
Jävla skit!
Men tack.
Jag uppskattade det.
Va fan, vad är döden för något?
Det är så jävla nära nu.
Alla komemr j dö ngn gång men jag har aldrig haft ngn i min närhet som har dött.
Jag vet inte fy fan...
Hur känns det att dö?
Jag har så mpnga frågor...
Men dte är ju fan ingen som kan svara på dem...
Jag vill bara åå jag vet inte.
Va fan är det.
Tänk sen när alal bara dör ifrån än...
Jag komemr ju fan aldrig klara dte om nu jag reagerade på detta med farfar så starkt..
Och som jag sa innan så vet jag inte riktigt vilken relation vi har haft..
Men ja. Han är ju min familj.
Ah men jag behövde verkligen skriva av mej! Tack och hej.
Tårarna kan ju fan inte sluta rinna... jag gråter fan som ett barn... det är helt sjukt.
Fan.
I går Så hoppade jag av bussen i kinna och skulle gå till min apu plats...
Min farmor ringer... och låter helt förtvivlad...
Och, ja det va farfar som inte mådde alls bra... och ja...
HonSa typ att ingen brydde sig och inegn frågade elelr någonting.
Men jag våra ju fan inte ens åka dit.
Jag har inte vat där sen i sommras...
För då va jag å andera där och så va dem inte hemma.. så vi gick in å skrev en lapp typ..
Och så nästa gång vi va där så skällde farfar ut mej typ bara frö att jag hade vat inne i han hus... utan att som va där..
Han sa att vi va typ inbrottstjuvar och att dte va krimminellt...
Fy fan.
Asså, jag har nog aldrig riktigt fått grepp om min fafar...
Jag har typ alltid varit rädd för han jag vet inte..
Men så är dte.
Jag tycker faktiskt om han men på ett konstiggt sätt.
Jag tycker om han bra sidor om man säger så...
Jag vet inte hur många gånger det är som jag har åkt där ifrån lessen pga han..
Jag vet inte...
Jag tycker att han är en väldigt smart man och han har mycket kolka åsikter... om en del saker.
Ibland...
Jag blev arg på farmofr med eftersom hon ringde till mej å typ va jätte arg...
Hon sa att ingenb brydde sig.. hon ville prata med pappa..
Men de är ju för fan på italien..
Och så sa hon ah dte är ju fan helvete att man alrigfg får veta ngt!
Jag vet inte men jag tog åt mej så mycket av det hon sa...
Jag blev så lessen..
Djupt inne i mej!
Så sjukt.
Men så ringde hon i går flera gåner och så... men jag svarade inte vad skulel jag säga?
Jag vet inte..
Så i dag så ringde anna... och sa at jag skulel ta in en sak i post lådan...
Och så hade hon lämmnat en lite pressent och så stod det :
Snälla, söta, goa Helena.
Förlåt, en gammal finne kärring,
som även har förmånen,
att vara din farmor.
Ps. Din farfar är hemma,
( han hämtat han i dag),
hur länge vet jag ej.
Så hade hon lagt ner ett par dina örhängen och ett H.
Hur ska jag tolka det då? va fan.
Jag vet inte jag blev bara lessen när jag läste det...
fy fan.
Jag vet inte vad jag ska göra. jag har ingen lust att ringa hon.. men va fan hon är ju min farmor...
Å så sjukt... bara så lessen. fan
Jävla skit!
Men tack.
Jag uppskattade det.
Va fan, vad är döden för något?
Det är så jävla nära nu.
Alla komemr j dö ngn gång men jag har aldrig haft ngn i min närhet som har dött.
Jag vet inte fy fan...
Hur känns det att dö?
Jag har så mpnga frågor...
Men dte är ju fan ingen som kan svara på dem...
Jag vill bara åå jag vet inte.
Va fan är det.
Tänk sen när alal bara dör ifrån än...
Jag komemr ju fan aldrig klara dte om nu jag reagerade på detta med farfar så starkt..
Och som jag sa innan så vet jag inte riktigt vilken relation vi har haft..
Men ja. Han är ju min familj.
Ah men jag behövde verkligen skriva av mej! Tack och hej.
Kommentarer
Trackback